Jag har under 40 års yrkesverksamhet främst arbetat med måleri, teckning och grafik men också med text, skulptur, animation och illustration.
Jag går gärna mellan de olika tillstånd de respektive språken innebär och jag blir extra salig när ett språk plus ett annat blir mer än två. Jag ser mig dock inte som en konstens tiokampare som behärskar allting utan jag har min utgångspunkt i måleri och teckning och har därifrån försökt vidga mitt språk.
Jag skulpterar utifrån mitt målande, jag animerar utifrån mitt tecknande, jag skriver utifrån mitt målande osv. Begreppet Haiku är en ingång till mitt konstnärsskap. Haiku är som bekant en japansk diktform med fasta regler vad gäller stavelser och rader men det står också i sina bästa stunder för en skenbart enkel bild av något mycket konkret som transformeras till en existentiell klarsyn bortom all antropomorfism. Åt det hållet strävar jag.
Det är svårt att förklara något så komplext som måleri med rubriker. En bild är ju i sig själv ett försök till ett koncentrat av något större och att då än en gång reducera denna för rubrikens skull låter sig svårligen göras. Så bråttom har jag inte. Istället vill jag skriva om lycka. Den ljuva lyckan att genom ritandet och målandet få möjligheter att iakttaga något av allt det här ofattbara som svischar förbi oss eller tvärtom, allt det där ofattbara som vi under våra liv svischar förbi.